-Fungerar det verkligen att använda datorn i undervisningen?  Var det en man längst ner i publiken som frågade. ”Självklart” svarade den ny startade skolan i Falkenberg tillbaka.

Jag blev alldeles stum, att inte använda datorn är som att kapa ena handen om jag ska vara brutalt ärlig, som jag alltid är, men ändå. Många i vuxen världen blir förvånade när det finns en förändring efter 30 år i skolan, har de inte märkt den globala förändringen i teknik huvudtaget? Att blanda in tekniken i pedagogiken är en otroligt bra idé som blivit verklighet, att få skapa utanför ”de där” omoderna ramarna är att skapa  nya verktyg som ger i all fall min utbildning mer intressant och i sin tur mer lärorik.
Ordet ”kommunikation” och innebörden med det är också något mycket svårt för de ”vuxna” att begripa,
jag syftar på alla dessa möjligheter att föra information och kunskap över hela världen och hjälpa men också  lära varandra. Hårda blickar får man tillbaka. Eller när det viskas om ”kreativitet” som plötsligt blir så magiskt och långt bort för många ”vuxna”. För elektroniskt kreativitet har inte föräns nu funnits i  sådan här form och många blir rädda. Skygga eller kritiska mot detta.  Bland alla ”vuxna” känner jag mig mycket erfaren och nästan lite mallig i publiken, datorn har varit min bästa vän i skolan i 8 månader, jag ska inte ljuga. Många ”vuxna” pratar om ”framtidens lärande” som det vore om 5 år - minst.

Jag vill bara brista ut i skrik. Inte argt utan mer panik. Jag vet ingenting bättre (i pedagogik, struktur i utbildningen, kalla det vad du vill) än elektronik i min utbildning, det känns riktigt långt bort att gå i en ”normal” skola.

-Och detta får mig att fundera; Vi ungdomar det är vi som suckar och skrattar när de ”vuxna” (kom ihåg, inte ALLA) fortfarande lever i den där omoderna miljön. nu krävs det förändring och det är bara vi som kan hjälpa dem och bevisa att detta är möjligt men framförallt BÄTTRE än de tror! 

I morgon är mässan igen och nu har jag chansen att berätta. Jag ska ta den. Upp till bevis.