Jag tror nog att många redan bloggat om den underbara frihet och det kreativa lärande vi får genom våra kära macbooks. Men om jag ska ta allt det här ett steg vidare då? Och utmana tanken på att det här kanske inte bara är en förmån. Eller?

Ibland är datorn som en bakelse. Missförstå mig rätt, men den är verkligen frestande. Den gamla skolans lektioner blir helt plötsligt väldigt, väldigt tråkiga i jämförelse med allt viktigt och roligt som man kan göra på datorn. Jag som älskar att marknadsföra kan ibland känna hur fokuset kan dra iväg till denna o så viktiga och intressanta del av mitt liv. Jag tror ni förstår vad jag menar. Vart mitt, kreativa, problem ligger.

Men så började jag fundera. Har ändå inte detta problem snarare blivit ett sätt att lära sig ännu mer? Låter konstigt men jag tror det är sant. Datorn ger ju som vi alla säkert någon gång sagt hur många möjligheter som helst. Vad lär vi oss av detta? Jo, hur viktigt det är att kunna prioritera. Att bland all mångfald kunna välja vad just du tycker är viktigt och dessutom hålla fast vid ditt val. Vad kan vara en bättre egenskap hos en människa än att vara bra på att välja I ett hav av idéer och möjligheter, prioritera och dessutom genomföra det fullt ut?

Varför ska inte en tjej eller kille på 17 år kunna utmanas på samma sätt som de kommer göra om tre år. För det är vad det handlar om. Vi kommer ha samma utmanande möjlighet om bara några år. Hur grymt skulle det inte vara om vi redan då vet hur vi ska hitta vår väg och prioritera?

Skolan kan inte alltid och ständigt skydda eleverna från det som finns där ute. Lärare kan alltid bara ge eleverna ett val. Lite på dem, de fixar det tillslut, jag lovar! Och om de nu väljer att marknadsföra ett band istället för att läsa om Napoleons fälttåg, ja då är det den individens prioritering. Skolans viktigaste egenskap och uppgift är att de kan påverka och hjälpa en elev till det hon eller han vill och samtidigt utveckla dig som individ. Tänk så mycket vi litar på skolan! Varför skulle inte skolan lita på sina elever?

Jag vet att alla är rädda för grädde och ja, det finns det I en bakelse. Men fett finns överallt, det kan vi inte förneka. Så vi måste lära oss att hitta den balans som passar oss. Så en vädjan till er som faktiskt lovat att hjälpa oss. Dölj inte sanningen, lär oss hantera den!

För visst älskar vi bakelser!?